16 dagar kvar

Senaste inlägget jag skrev handlade om kvartsmaran i Stockholm. Dagarna efter det loppet mönstrade jag på en segelbåt som skulle färdas runt i den kroatiska skärgården. Eftersom kvartsmaran inte gav några goda formbesked var jag lite tveksam hur formen skulle påverkas av segling i goda vänners lag. Att det skulle bli trevligt tvivlade jag aldrig på, men hur det skulle gå att träna det var en annan sak. Men det gick bättre än vad jag trodde.

Det hela löstes med hjälp av en vattentät påse.

Med hjälp av denna påse kunde jag vart vi än la till med båten enkelt packa ned löparskorna och hoppa rätt i det behagligt svalkande vattnet, och därefter simma en bit in till land för att utforska öarna löpandes.

Träningsplattformen innan St. Moritz

Efter en mycket lyckad seglar - och träningsvecka var det höghöjdsläger i St. Mortiz som gällde, och det är där jag nu befinner mig.

Med mig på lägret är David Nilsson. Jag är mycket glad över att David ville följa med då det ett tag såg ut som att jag skulle bli solo på lägret. Men David ville göra det som är bäst för löpningen, och då är St. Mortiz ett bra val.

Av de 53 dagar som återstod till SM när jag började fundera på det är det nu 16 dagar kvar. Lägret kommer således vara en högst viktig och avgörande del i beslutet om jag står på startlinjen eller inte.

Efter att jag hade anlänt till Zurich flygplats, väntade jag in David innan vi tog tåget vidare söderut mot högre höjder. Jag har bara tävlat mot David tidigare och aldrig tränat tillsammans med honom så jag såg fram emot att bekanta mig mer med honom. Det skulle visa sig att David kanske kan göra mig till en bättre löpare, med helt oväntade metoder.

Under tågresan som varade runt 3,5 timme förstod jag att David var i bra form. Han hade nämligen varit i Norge en period under sommaren och sprungit långa pass i de norska fjällen. Sådant blir man stark av. Jag började tveka på min egen träningsbakgrund från en båt. Dessutom hade David sprungit över en minut snabbare än Uhrbom på Kalmarmilen under veckan. Uhrbom som jag i min tur var över en minut efter på kvartsmaran.

Hursomhelst kunde vi på eftermiddagen checka in på hotellet med utsikt över friidrottsbanan.

För att skaka av oss resan och bekanta oss med området blev det 70 minuter distans på kvällen. De första 10 minutrarna av denna distans var rejält flåsiga men sedan stabiliserade kroppen sig något, och man kunde rulla på rätt fint. David kändes också högst mänsklig med tanke på fart och form, men det skulle ändras.

Dagen efter då själva lägret började bestämde sig David för att visa mig vad han lärt sig i Norge, och ryckte i varje backe han kunde hitta (vilket det finns många av). Och det var inte bara småryck han drog iväg på. Han kunde lika väl ha löpt 8:or runt mig och jag skulle ändå hyperventilerande hamna efter.

Man blir lite knäckt av att börja ett läger på det sättet, men än var det för tidigt att avgöra om det skulle fortsätta så.

Lyckligtvis skulle det inte det, och idag kunde jag köra 400-ingar snabbare än vad jag gjort på låghöjd två veckor tidigare.

Kanske kan jag tacka David för detta, då han har lovat mig att varje dag avslöja en hemlighet eller egenskap som är viktig för att bli en bra löpare. I och med att vi är här i 12 hela dagar blir det 12 hemligheter, och efter 4 känns det genast lättare.

Blir spännande att se vad mannen med öga för detaljer kan komma med den närmsta tiden.