Att täfvla är lifvet

Äntligen löpning med nummerlapp igen! Den enda sanna barometern för att se hur man ligger till formmässigt. Sanningen kan ibland svida, men här kommer den opaketerad och oretuscherad.

Satt under eftermiddagen igår och läste Fredrik Uhrboms blogg. Fick då se att det gick rykte om att Erik Sjökvist skulle komma till start på kvällens kvartsmaraton runt Årstaviken. Slängde mig genast på telefonen för att bekräfta ryktet från Sjökvist själv. – Finns inte på kartan svarade Erik. Synd tänkte jag, kunde ha blivit starten på en veteranera utan dess like med duster mellan Uhrbom och Sjökvist.

Den nyblivne veteranen och motionären Uhrbom skulle i alla fall vara med, och efter att jag själv hämtat ut min nummerlapp rörde jag mig till grönområdena med parkbänkar i Tantolunden där jag tänkte att det skulle vara störst chans att finna denne veteran. Vilket jag mycket riktigt också gjorde, sittandes på en parkbänk.

Uhrbom gör att jag ser fram emot veterantiden. Och när jag själv sa att åldern kanske börjar ta ut sin rätt eftersom plågorna nu bara flyttar runt i min kropp, skrattade han bara och sa att om några år skulle jag säkert ha samma odefinerade plåga som han, det vill säga i hela kroppen, och då känns allt bara normalt.

I all Uhrboms galenskap och utmärglade kropp finner jag ett slags lugn. Något som tydligen fler löpare än jag hittat runt om i landet. Efter Uhrboms legendariska radiointervju innan Stockholm maraton som sedan följdes upp med SM-guld blir han nu under sina löparrundor påhejad av en ivrig skara främst bestående av maratonsatsande medelålders män som gillar att dricka öl. I Uhbrom finner de den trösten de behöver när de misslyckas att följa sin PT:s kost och träningsråd.

Jag visste att loppet runt Årstaviken skulle bli plågsamt då jag sprungit den rundan många gånger när jag bodde i Stockholm. Den är minst sagt kuperad. Ändå finns det alltid en slags nyfikenhet av hur plågsamt det kommer att bli.

Med facit i hand kan jag säga att det gick bra så länge det var platt och lättlöpt, något som alltså banan inte var till större del. Min plan var att hänga på Uhrbom så länge det gick. Det lyckades jag med i cirka 4 kilometer. Sedan började backarna, och jag blev frånlöpt av täten. Hamnade sedan i ett vakkum där jag varken plockade eller tappade på löparen framför mig. Ramlade in på en fjärdeplats med tiden 35,11. Det är sanningen, och den svider lite grann.

Men jag fick det jag ville ha. Ett kvitto, en genomkörare och en möjlighet att få umgås med trevligt folk. Trevligt folk som jag också avslutade kvällen med på bästa sätt sittandes på en uteservering ätandes riktigt god italiensk mat.

Under middagen berättade Uhrbom mer om den härliga veteranvärlden. Till årets veteran-SM i Kil har han bokat in sig på en herrgård med ”all-inclusive” 3-rätters middagar och rödvinsbuffé. På det ska han göra minst 4 starter och härja runt på prispallen.

Sjökvist som satt mitt emot Uhrbom drog på smilbandet, och jag kunde se på honom hur det ryckte i tävlingsnerverna när Fredrik fortsatte utspelet om nästa års veteran-VM i Brasilien.

Och det är ju inte så konstigt eftersom det att täfvla är lifvet.

Veteranerna Uhrbom och Sjökvist