Då jag i tidiga 20-åren var något tveksam till mitt varande som löpare eller inte upptäckte jag Eric Backman. Av en ren händelse under ett besök i Tidaholm gick jag förbi Tidaholms idrottshistoriska förening. Det såg öppet ut så jag bestämde mig för att gå in och se hur det såg ut. En av alla idrottare och idrottslag som var presenterade var just bohemen Backman. Jag hade aldrig hört talas om honom, men han hade någon mystik över sig som gjorde att jag direkt fick lust att få veta mer om denne västgötske löpartalang. Ju mer jag lärde mig desto mer blev jag också inspirerad av honom.
Eric Backman föddes i Acklinga utanför Tidaholm 1896. Att han tidigt i livet var klent byggd och inte började gå förrän i 3-4 årsåldern fanns inga tecken kvar av när han senare skulle bli en kolstybbens fantom och löpare av världsklass.
Då Eric var runt 12 år började han ägna sig mer och mer åt idrott och hans fysik blev bättre och bättre. Löparintresset lär ha startat 1912 då han alltså var 16 år. På den tiden fanns det en annan duktig löpare i Tidaholmskamraterna, Ernst Andrén. Samma år var det terrängtävling 8000m för fyrmannalag i Skara, och det saknades en löpare. Backman som då hade visat fina takter fick bli fjärde man.
Det var inget dåligt beslut då Backman tog en andra plats efter Ernst Andrén.
Inte lång tid efter detta besegrade Eric hela den svenska eliten i de flesta tävlingar han ställde upp i.
1918 satte Backman nytt svensk rekord på 10.000m med tiden 31,23. Detta efter att ha kunnat träna skidor dagligen under sin militärtjänst i Norrland. Senare putsade han detta rekord ytterligare till 31,02,2.
Det var uppenbart att de svaga benen hade bytts ut mot en helt unik förmåga att förflytta sig fort till fots. Backman sägs dock aldrig ha varit intresserad av att träna rationellt, utan föredrog att tävla sig i form. Backman var en naturtalang, och det gick många historier om hans avslappnade inställning till idrott. Därav fick han ett rykte om sig att vara lite av en bohem som inte brydde sig om träning utan hellre rökte cigarr och tog sig en sup.
Sant är att han ibland bolmade på en cigarr och säkert var han en stämningshöjare på tävlingar och träningsläger, men man blir inte ett världsnamn i löpning om man super för glatta livet och röker som en skorsten, så det mesta är just rykten. Men det gav bra material till journalister och media som kunde skapa en mystisk bild om mannen som levde som folk flest, och var bra i idrott.
För att understryka att Backman höll världsklass kan nämnas att han efter OS i Antwerpen drog hem med 4 medaljer. En annan löpare som deltog i Antwerpen det året var Paavo Nurmi, så det var inga duvungar Eric mötte. Om Backman ogillade träning och att plåga sig så var Nurmi förmodligen hans motsats. Men under terrängtävlingen över 8000m var det mellan dessa två som OS-guldet skulle göras upp om.
Backman ledde sensationellt när de två kom in på stadion tätt följt av finnen. Backman hade denna dag dock mött sin överman då Nurmi drog det längsta strået, och knep guldet med 2 sekunders marginal till bohemen.
Backman hade nu blodad tand och fortsatte att tävla istället för att träna. 1922 gjorde han 42 tävlingar med 38 förstaplaceringar och 4 andraplaceringar.
28 år gammal beslöt sig Eric för att det var nog med löpning och la skorna på hyllan.
Då hade han 8 SM-medaljer och 4 svenska rekord: 5000 m (14,51), 10.000m (31,02,2), 5 engelska mil (24,44,4) och entimmeslöpning (18518,5 m) i bagaget utöver sina 4 OS-medaljer.
För den som har vägarna förbi Tidaholm så rekommenderas ett besök på Tidaholms Idrottshistorska förening i Idrottshallen.
