Dekadens

Även om det bara är 11 dagar sedan Stockholm maraton, så känns det som att det var år tillbaka. Tiden sägs ju gå fort när man har roligt, men den har inte så dålig fart när man fyller dagarna med massiva arbetspass, flytt, tälttur med ett gäng vilda ungdommar, resor och lite sömn heller.

Det har med andra ord varit fullt upp den senaste tiden och således finns det ingen träning att skryta med från den senaste veckan, bortsett från en lugn jogg på 40 minuter och ett distanspass över en timme igår.

Sånn sett helt enligt plan. Efter en mara bör man ge kroppen lite tid att återhämta sig. Tror jag.

När jag började satsa på maraton planla jag alltid veckorna efter en genomförd mara noggrannt. Eller jag planla att inte planlägga något. Jag planla för dekadens. På sätt och vis kan man väl säga att det fungerande som en morot att veta att efter smärtan och målgången var passerad väntade eftermiddagar på soffan ätandes chips, godis och skräpmat, fester, långa nätter och ja dekadens.

Är lite osäker på varför det blev just så i början av maratonkarriären. Jag antar att det berodde på att jag var lite osäker på hur kroppen skulle reagera. Man hade ju hört folk säga att man kunde vara sänkt i en månad efter ett maratonlopp. Dessutom fick jag höra att Anders Szalkai efter maror kunde äta glass till frukost, lunch och middag. Därav dekadensen tror jag.

Att vara strukturerat dekadent är såklart i sig väldigt motsägelsefullt, och det blir ju på sätt och vis konstgjort eftersom jag egentligen inte är sånn, eller tycker om att leva så. Men jag tycker om  kontraster, och är det något gillar så är det att testa att leva på olika sätt.

Efter min dekandenta tid på 2-3 veckor var jag som regel helt slutkörd, och totalt less på att inte längre ha styr på kroppen. Är man idrottare så vet man hur kroppen ska eller kan kännas när man sköter sig och håller sig i form. Då är inte det dekadenta livet något att eftersträva. Nöjd med det kunde jag återigen återgå till det normala, det vill säga livet som löpare.

Som åren gått har jag mer och mer minskat denna dekadenta period efter en mara. Jag känner inte att jag behöver den lika mycket längre. Snarare har jag märkt ett större behov av att komma tillbaks till ordentlig träning så snabbt som möjligt. Jag tål mer, och antar att jag blivit mer löpare. Det är behagligt.

Planen nu är alltså att starta upp träningen igen, och precis som många företag drar jag igång med en ”kick-off”. Detta betyder två lokala lopp, och ett välgörenhetsarrangemang (löpning för brandskadade barn i Etiopien) i helgen.

Men innan helgen kan ta vid skal arbetsveckan genomföras, och den här veckan är helt och hållet på resande fot. Många påstår att det att resa och träning går dåligt ihop. Jag förstår vad de som säger det menar, men håller samtidigt inte med.

Jag tycker om att flacka runt (i begränsad mängd väl att märka). Då får man möjlighet till att springa och träna på nya ställen, få nya intryck och upplevelser och kanske träffa någon ny löpare utmed vägen. Som jag gjorde igår för exempelvis.

Bestämde mig för att utforska området runt mitt hotell, och utmed vägen möter jag en löpare som irrat bort sig. Vi slår följe några kilometer, och det var trevlig med lite sällskap. Löparen i fråga var en ivrig motionär som ersatt rökning med löpning för sju år sedan och gått ned 20 kg i vikt. Nu berättade han att han var lika beroende av träning som han var av rökning en gång i tiden, och använde alla rökpengar till träningskläder, löparskor, skidor och valla.

Han verkade också ha attityd då jag märkte att han började pressa farten när vi närmade oss sluten av hans runda. Jag vet inte om det var besvikelse eller beundran som lyste i hans ögon då jag sa att jag skulle fortsätta en halvtimme till, men hans historia inspirerade mig, och jag hoppas att jag lyckades inspirera honom.

Slutligen önskar jag att berömma Choice Hotell. De har nästan alltid kartor med uppmärkta löprundor som man kan få i receptionen. Perfekt när man inte är bekant med området.

Dessutom serverar de kvällsbuffé, som är ”gratis” för gästerna. Perfekt för en löpare på resande fot, och dessutom riktigt god mat. Observera att ölen på bilden nedan inte ingår i buffén. Sådana bufféer måste man ta Finlandsbåten för att få.

Ingen fulländad måltid utan kaffe. Observera artikeln om en av mina favoritkonstnärer Odd Nerdrum i bakgrunden. Stackarn är åtalad för att ha inte ha betalat tillräckligt med skatt. Uppe på detta rinner färgen av från fler av hans målningar gjorda på 80-90 talet. Snacka om dekadens.